PoetaZetas: Carla Nyman
Det poetiska online uppträdandet #PoetaZetas inleds med Carla Nymans röst och en dikt från Elegías para un avión común (Torremozas, 2020).
#PoetaZetas är ett initiativ som arrangeras av Cervantes institutet i Stockholm och kureras av poeten och översättaren Ben Clark. Avsikten med projektet är att synliggöra en ny generation spanska poeter och göra deras verk kända för allmänheten. Femton författare som är under 30 år gamla väljer en dikt som de skrivit och läser upp den varje söndag för att avslöja deras unika poetiska röst.
Carla Nyman (Palma de Mallorca, 1996) har en examen i spansk filologi och utöver att vara poet och dramatiker har hon arbetat som översättare, manusförfattare och skådespelerska. Hennes dikter har publicerats i tidningarna Zéjel och Anáfora och hennes diktsamling Elegías para un avión común tilldelades XXI Gloria Fuertes-priset för ung poesi. 2020 blev hon tilldelad priset “VI Premio Valparaíso de Poesía por Movernos en la sed.
Nyman berättar om sin poesi. Hon säger att hon arbetar främst med bilder och metaforer «eftersom att jag anser att de är verktyg som ligger mycket nära de mentala mekanismerna som vi använder under barndomen. När vi var barn använde vi oss mycket av associationer för att utforska världen. Jag tror att mitt ändamål är mer eller mindre att konstant skapa tvivel kring språket och försöka förstå om orden som vi brukar använda oss av kan ta oss dit vi vill eller om de tvärtom gör det svårare. När jag förklarar saker på ett alltför detaljerat sätt är jag rädd att jag slutar med att inte säga någonting. Jag skulle också säga att ett ledmotiv i poesin är att leva med hungern, törsten och otillräckligheten som kan kopplas till dagens hektiska värld, där normen är att det ytliga samspelet mellan människor. Dagens poesi betraktar sjukdomen, framhäver sexet och kvinnans lust som somatiserar smärtan och vill sätta sig själv framför ordens grammatik ibland även genom att ändra på den».
«Poesin finns som ett underlag till allt jag skriver. Jag uppfattar inte den som en litterär genre utan som ett ämne, ett annorlunda sätt att iaktta. Poesin kan finnas i en roman, på teatern, på Madrids Gran Vía. Jag gillar att se den som en spiraltrappa genom vilken, när du går ner för den, närmar du dig långsamt till det du vill förstå, ibland även utan att du aldrig förstår det helt».
«Jag tror att plattformar som Twitter eller Instagram har gjort den romantiserade och mytiska idèn om poesin mer dynamisk. Sociala medier har sänkt poesin från den till synes otillgängliga piedestalen och har skapat band och dialoger inte bara med läsarna - som fungerar också som en plattform för nya läsare - utan också mellan olika generationer av poeter, dramaturger, författare med mera. Jag tycker att det är ett fantastiskt mötesutrymme för de samarbetsvilliga och det tvärvetenskapliga, där den unga poesin genomsyrar».