PoetaZetas: Aida González Rossi
Poesiuppläsningen online #PoetasZetas fortsätter med Aida González Rossi röst och hans dikt Nombre una cabeza. #PoetaZetas är ett initiativ som arrangeras av Cervantes institutet i Stockholm och kureras av poeten och översättaren Ben Clark. Avsikten med projektet är att synliggöra en ny generation spanska poeter och göra deras verk kända för allmänheten. Femton författare som är under 30 år gamla väljer en dikt som de skrivit och läser upp den varje söndag för att avslöja deras unika poetiska röst. Aida González Rossi (Tenerife, 1995) är journalist och författare. Hon har givit ut Deseo y la tierra (Cartonera Island, 2018) och Pueblo yo (Libero Editorial, 2020). Poesins hybridisering tillsammans med andra litterära genrer är inte exklusiv för den här generationen av spanska poeter, inte ens för den moderna tiden eller för Spanien, men däremot verkar det röra sig om ett drag som de nästan alla beskylls för. Särskilt tydligt är detta när det gäller González Rossi, vilket den dikt av henne som valts ut till den här serien ger uttryck för: «Jag har alltid varit mer intresserad av hur litterära genrer möts i en text än av vad det kan betyda att ett text placeras i en viss genre. Jag tror att när jag skriver poesi så leker jag med idén att det jag skriver ska läsas många gånger och när jag skriver prosa, till exempel, gör jag det motsatta: jag stannar vid att symbolerna ska utgöra en del av en väv som läsaren kommer att ta sig an på ett annat sätt. Användningen (och vikten) av symbolerna förändras». Femininitet och ömentalitet är två koncept som definierar rösten hos den här kanariska poeten och de utgör grundpelarna i hennes litterära och personliga identitet. Där finns också utforskningen av marginalerna, som inte förstås som experimentering, utan som kontaktpunkter mellan olika nivåer av verkligheten. «Jag är framför allt intresserad av att min poesi ska vara organisk. Jag försöker att föra in kroppen i den, låta den prata på något sätt, eller i alla fall, arbeta utifrån en konstfärdighet som låter mig placera mig i denna kroppens skrift vars omöjlighet jag tror är inlärd. Jag bor i ett perifert område (Kanarieöarna) och jag känner att det har fått mig att fördjupa mig i idén om specificitet och i den relation som finns mellan det specifika och det universella: det som intresserar mig här är inte en vertikal relation (där det specifika är underordnat det universella) utan en horisontell relation (där det universella, om det nu existerar, är klargörandet av allt det specifika). Självklart hör allt detta även ihop med feminismen», förklarar González Rossi.