Den mänskliga faktorn på vita duken
Alexandr Ivanov
Den mångfald av historier och upplevelser som inträffar inom familjen har alltid fått mycket uppmärksamhet inom filmen. Vita duken har fått bevittna familjens förändring och har kunnat anpassa sina roller till individernas förvandlingar i syfte att mer troget spegla de växlingar som samhället har genomgått. Genom filmproduktioner har vi kunnat lära oss hur man ser på vissa frågor och hur olika typer av problem porträtteras. Samtidigt som man tydliggör samhällssynen hos de filmregissörer som har lyckats visa upp de situationer som de observerar och sedan återskapar.
Ett bra exempel på detta är de filmer som utgör den här filmserien. I Den mänskliga faktorn på vita duken visas historien om en tonåring som återvänder hem efter att ha varit försvunnen i åtta år (La próxima piel, av regissörerna Isaki Lacuesta och Isa Campo), våren för en tonåring som för första gången reser till sin mors hemby under våren 1938 och hennes relation till sin morfar (El viaje de Carol, av regissören Imanol Uribe), den djupa kris ett ungt par går igenom när deras son dör (La memoria del agua, av regissören Matías Bize) och om en kvinnas återvändande till sin hemby när hon får veta att henne pappa är sjuk och bara har några månader kvar att leva (No sé decir adiós, av regissören Lino Escalera).
