Cervantesinstitutet och Mexikos ambassad bjuder in dig till att fira de dödas dag nu på tisdag den 26 oktober med invigningen av en ny installation av det traditionella dödsaltaret. I år kommer altaret att tillägnas mexikanen Mario Molina, nobelpristagare i kemi, som avled under pandemin, i oktober 2020.
Samma dag kommer vi även att visa följande kortfilmer (för all publik) kring ämnen kopplade till de dödas dag.
Cuando no quedan más que recuerdos av Jacinta de Karla Castañeda, på ett äldreboende beslutar sig en gammal dam omgiven av ensamhet att fortsätta väva samman sitt öde.
Hasta los huesos av René Castillo - Berättelsen om en man och hans ankomst till de dödas rike, där han tas emot av en mask, leende dödskallar (calacas) och självaste Catrina. Sakta men säkert upptäcker vår huvudperson att, förutom vissa olägenheter, så är det inte så illa att vara död.
El pescador av Samantha Pineda Sierra - På de dödas dag ger sig Leni, en gammal fiskare, ut på en resa till havs där han med hjälp av gamla fotografier fiskar upp sina bästa minnen.
Firandet av de dödas dag är internationellt erkänt sedan 2003, när det utsågs till immateriellt kulturarv av UNESCO, och anses vara ”en av de viktigaste traditionerna inom Mexikos och världens levande arv och ett av de äldsta och djupast rotade kulturuttrycken hos landets ursprungsbefolkningar”.
De dödas dag är en viktig religiös högtid i Mexiko som sammanfaller med Alla helgons dag (2 november).Firandet har sitt ursprung i en blandning av de förkoloniala kulturerna i Mesoamerika och den katolska religionen.
Tron på att de döda återvänder till jorden under den här högtiden för att besöka sina anhöriga på kyrkogårdar eller vid offeraltare i hemmen är väldigt stark. De återvänder för att njuta av den mat och dryck som de saknar från sin tid på jorden och för att träffa sina levande familjemedlemmar. Därför skapar familjerna stora offeraltare som innehåller följande föremål: bågen, den representerar de dödas inträde i de levandes värld och ska stå högst upp på altaret och vara dekorerad med stora sammetsblomster. Porträtt eller fotografier, visar vilka offeraltaret vänder sig till och är ett sätt för de levande att visa att vi fortfarande minns våra döda. Maten visar de matvaror som de avlidna tyckte om (frukt, bakverk och annat). Dödskallar (i olika storlekar och material) utgör en påminnelse om att döden är en del av livet. Rökelse används för att rena det utrymme där man placerar altaret. Salt är symbolen för rening av alla de avlidna personernas själar samt ett sätt att undvika att onda andar dyker upp. Och blombladen från stora sammetsblomster markerar på golvet den väg som de dödas själar ska följa fram till de altare som satts upp till deras ära.
