Post Mortem

Pablo Larraíns filmer kombinerar alltid oroväckande narrativ med komplexiteten hos karaktärer som tycks gömma sig bakom sin tystnad. I ett försök att omarbeta berättelserna om statskuppen i Chile, som i No (2012), lämnas ingen möjlighet att förstå den fasa som utmärks av de rum som kännetecknas av död. Sammanfattning av filmen: Mario Cornejo arbetar som notarie i ett bårhus och ansvarar för att skriva rapporterna om obduktionerna som utförts av rättsläkarna. Under dagarna kring statskuppen 1973, hamnar han i en kärlekshistoria med en Bim Bam Bum-dansare, som mystiskt försvinner morgonen den 11 september. Cornejos sökande genom en belägrad och ödslig stad kommer att göra honom till ett vittne om den tiden, men även i berättelsen om kärlek, död och svek.