PoetaZetas: Alba Flores Robla
Poesiuppläsningen online #PoetasZetas fortsätter med Alba Flores Robla röst och hans dikt El amor es sencillo a veces. #PoetaZetas är ett initiativ som arrangeras av Cervantes institutet i Stockholm och kureras av poeten och översättaren Ben Clark. Avsikten med projektet är att synliggöra en ny generation spanska poeter och göra deras verk kända för allmänheten. Femton författare som är under 30 år gamla väljer en dikt som de skrivit och läser upp den varje söndag för att avslöja deras unika poetiska röst. Alba Flores Robla (Madrid, 1992) gav i mars 2017 ut sin första diktsamling, Tu hueco supraesternal, på egen hand och några månader senare gav hon med förlaget Ediciones en Huida ut sitt verk Autorregalo. I slutet av samma år tilldelades hon priset Premio Adonáis de Poesía för Digan adiós a la muchacha, en diktsamling för vilken hon även fick priset El Ojo Crítico de Poesía 2018. Hon har medverkat i litterära tidskrifter som Piedra de Molino, Anáfora och El Fuego och nyligen medverkade hon i antologin Antología de las mejores poesías de amor en lengua española (2020), sammanställd av José María Ansón, där hennes dikt El amor es sencillo a veces ingår. Trots hennes unga ålder, har den poesi som givits ut av Alba Flores mycket av en blick mot det förflutna. En blick som svävar mellan nostalgi och hyllning av renhet och nativitet. «Hittills har jag pratat mycket om förflutna tider (barndom, tonår), nostalgi över den tid som är förbi, det liv som vi tyckte verkade enklare, de vänner som inte längre är det lika mycket, de personer som vi älskat. Allt detta i ett landsbygdskontext som står i motsats till staden och det urbana som vi lever i nu. Det är sant att nu är jag inte lika sugen längre på att skriva så mycket om det (jag har vänt blad antar jag) men jag vet inte än vad som kommer att hända i mina nästa dikter (om det nu händer något)», förklarar hon. «När det gäller poesin så tycker jag om att den kommer väl doserad och att den är stillsam», förklarar Flores. «Du läser en dikt och sedan vilar du: du tänker på vad du har läst, reflekterar över det, nickar och säger till dig själv att du önskar att du hade skrivit det själv, för vilken exakt bild den ger. Det är samma sak när man läser något på nytt, det är inte alls jobbigt att läsa om en diktsamling».